24 september 1888, för 125 år sedan, invigdes Örebro kanal. Då, under andra halvan av 1800-talet, var den viktig. Kommunens viktigaste fråga. Nu används den mest av sentimentalitet. Jag har aldrig betraktat den som någon reell turistattraktion. Några enstaka turbåtar går längs kanalen och ut i Hjälmaren, men få åker på dem enbart för att få åka på kanalen. Istället är det en annorlunda miljö för en konferens- eller festlokal.
Jag har inga problem med att kommunen satsade enorma pengar och ännu mer energi på kanalen som idag för en tynande tillvaro. Det är en nödvändighet för utveckling.
Ingenting varar för evigt. I dag går utvecklingen ännu snabbare än för 100 år sedan. I dag har en investering som håller i 50 år ett otroligt långsiktigt perspektiv.
Därför är det inte fel, i min mening, att lägga stora resurser – både personella och ekonomiska – på saker som är viktiga i dag, oavsett om vi vet att de kommer vara viktiga i framtiden eller inte. Vi måste våga satsa för att vinna. Örebro kanal har varit otroligt givande för staden, och ännu är den inte helt överspelad. Möjligheten att utnyttja den finns fortfarande där för den som har en idé.
Vi måste våga anpassa oss till tiden vi lever i för stunden. Vi måste våga satsa för framtiden, men också våga släppa gamla investeringar som inte längre gäller. Det är inget fel i det. Det är inte per automatik misslyckade investeringar bara för att de slutat att generera. Det är det som är utveckling. Och det gäller lika mycket individer som organisationer och städer.
Vi lever i dag. Vi måste se investeringar i dagens perspektiv. Inte i gårdagens. Inte i morgondagens. Vi måste satsa och investera framåt. Inte bakåt. Men utifrån dagens perspektiv.
Låt Örebro kanal bli dagens reflektion för att leva i dag och framåt, istället för att gå baklänges in i framtiden.
Bra jobbat Örebro kommun (eller vad den nu kallades 1888), för att ni skapade Örebro kanal. Nu släpper vi kanalen och går vidare!