Live at Heart blev en succé och ännu fler människor har smittats av den glädje och inspiration som Örebro liksom kokade av veckan som gick. Det stora värdet i Live at Heart är relationerna som skapas. De är ovärderliga och det är viktigt att låta dessa vara en av huvudanledningarna till att vi fortsätter vilja vara med på festivalen.
Det är måndag. Ett tungt och väldigt ihållande regn faller över Örebro. Det känns som att sommaren sköljs bort. Jag går över Stortorget på väg till kontoret. I lördags kväll satt nästan 300 människor här och tittade på fina musikalfilmen La La Land som visades under Live at Heart. Och de var inte ensamma.
Live at Heart blev en succé. Igen. Antalet besökare var större än tidigare och jag har aldrig sett så många människor framför scener, på seminarier och ute på stan. När jag sent på natten, efter att de sista ackorden klingat ut, gick runt och tackade människor, och sade hej då till nya och gamla vänner som lämnar Örebro, hade jag en väldigt varm och klar känsla i kroppen.
Det viktigaste Live at Heart bidrar med är relationer. De band mellan människor som skapas här är ovärderliga. Jag har sett så många möten mellan människor under den här veckan. Riktiga och genuina möten där människor med olika bakgrund och perspektiv lyssnar på varandra och får nya tankar och idéer. Jag har sett det på seminarier där konkreta frågeställningar om rättigheter var ämnet. Eller möten där affärsidéer diskuterats. Och jag har framför allt sett det i ett mer eller mindre kokande vimmel, där människor har sprungit på varandra i hotellobbies, på torg och framför scener.
I en utvärdering av förra årets Live at Heart så var det just det som rankades högst när publiken frågades om sin upplevelse. Inspirationen och känslan som uppstår i alla de där mötena. Glädjen av att vara en del av det där vimlet. För mig som kulturvetare, med relationer som jobb, är det knappast förvånande. Det här är en av de grundläggande förutsättningarna som gör att vi överlever och utvecklas som människor. Att vi hör ihop och påverkar varandra. Så därför känns det just idag, trots att regnet effektivt sköljer bort resterna av sommaren och Live at Heart, väldigt fint att ta med sig de här känslorna in i hösten. Temat för årets Live at Heart var Cosmopolitanism. Världsmedborgaren. Nu lämnar många karismatiska och kreativa människor Örebro efter att ha gästat oss. Några av dem kommer tillbaka, andra inte. Men, vi är ganska många som är kvar. Och vi är också en del av världen. Vi har också något att bidra med.
Min vecka avslutades natten mellan lördag och söndag på bästa sätt. Jag fick en ny vän som gav mig en blomma han haft i sin håruppsättning och ett erbjudande om att arrangera en vardagsrumsspelning med honom innan han reser vidare ut i världen med sin fantastiska musik. Med en lätt känsla av vemod konstaterar jag att det erbjudandet inte funkar med veckans mötesplanering och den del av mig som längtar efter att göra precis samma sak – alltså ta min egen musik, min gitarr och mitt piano och resa ut i världen för att möta människor – inte kommer att kunna göra det nu heller. Men, samtidigt känner jag glädje och lust att fortsätta att göra det som jag gör. Fortsätta att bidra till att människor möts och lyssnar på varandra.
Relationerna skapar massor av olika möjligheter. Som vi kan ta vara på. Men, jag tror att det är viktigt att komma ihåg att det är just möten mellan olika människor som är kärnan i Live at Heart. De här mötena kommer att leda till olika saker som på olika sätt kan påverka företag, entreprenörer, kreatörer och andra, men det måste bli föremål för andra historier.
Historien om Örebro och Live at Heart handlar om det där gränslösa mötet, som är ovärderligt. Det kommer att växa och det finns gott om plats för fler människor att vara med.
