Det pratas och diskuteras en hel del om meningslösa valaffischer med intetsägande budskap. Ännu mer pratas det om den hetsiga tonen i valdebatten. Men, borde vi kanske prata lite mer om ditt och mitt ansvar för att det blivit så?
Politik, demokrati och samhällsutveckling är stort och komplext, men samtidigt väldigt enkelt. Vi människor delar ett samhälle och är var och en på något sätt en viktig del av det samhället. Vi har valt att ge ett mindre antal av oss förtroendet att fatta beslut kring några viktiga sammanhang vi delar – landet, regionen och kommunen. De här människorna har engagerat sig i olika politiska partier som bildats historiskt med olika ideologier som grund.
Det fåtal människor som söker vårt förtroende att vara med och fatta de nödvändiga beslut som behövs för att kunna förvalta och utveckla vårt gemensamma samhälle kan inte själva ställas till svar för hur valdebatten ser ut. De är en ynka liten del av befolkningen (ungefär 2 procent av befolkningen är medlemmar i ett politiskt parti och endast en mindre andel av dessa kommer att söka och få politiska förtroendeuppdrag). Så makten över debatten ligger väldigt mycket hos dig och mig, vi som ska rösta.
I all kommunikation krävs det två egenskaper. Någon som lyssnar och någon som berättar eller svarar. Det gäller även politisk kommunikation. I den debatt som pågår nu så tycker jag mig se väldigt många som vill prata, men ganska få som lyssnar. Jag ser det i mina flöden, läser det på debatt- och insändarsidor och ser det i valstugor och på möten. Människor som vill ställa till svars eller få just sin åsikt bekräftad. På något sätt är det viktigt och bra att människor som går till en valstuga berättar något, men om syftet bara är att gnälla, skälla och ställa till svars, vad händer då?
Det vi ser de politiska partierna kommunicera i valrörelsen är inget annat än det partierna uppfattar efterfrågas. Men är det verkligen det vi vill ha? Intetsägande budskap, hetsig konfliktretorik, reaktioner snarare än visioner. Politik och samhällsutveckling är inte affärsverksamhet. Och när vi som röstar gör oss till kunder som bara har rättigheter, snarare än aktiva människor med både rättigheter och skyldigheter, då är det här vi hamnar.
Så sök upp någon som kandiderar i något av valen till riksdag, region/landsting eller kommun och söker ditt förtroende. Via sociala medier, i en valstuga eller på annat sätt. Ställ dina frågor och lyssna. Det kan hända att du blir överraskad. Eftersom det finns så mycket mer tankar, idéer och kunskap hos de som söker ditt förtroende än vad som syns i den där masskommunikationen som på något sätt ska tilltala oss alla, men bara skapar brus och gör saker otydliga. Vi kan bättre än så. Jag är övertygad om att både du och jag vill ta några steg till mot en fin framtid. För att komma dit behöver vi människor med visioner och lust att leda oss åt det hållet. Men, då behöver de här människorna förstå att det är det vi behöver. Först då kommer de sluta att vara ängsliga och mest försöka säga det självklara, det där innehållslösa som låter som det alla andra säger och som ska tilltala alla.
Ställ dina frågor och lyssna på svaren. Det är i samtalet och relationen det händer. När vi faktiskt möts. Det är där vi sätter tonen i valdebatten, du och jag. Samhället är inget vi utsätts för, vi är samhället.