I veckan har hen-debatten blossat upp på nytt. Bakgrunden var att det i början av veckan blev känt, genom en artikel i Dagens Media, att Dagens Nyheter för en vecka sedan skickade ut ett internt mail där man avrådde från användande av ordet hen som substitut till uttrycken ”hon eller han”, ”han eller hon” eller ”den”. Den idag obligatoriska twitterstormen rasade under tisdagen och när stormens hetta väl lagt sig verkar lika många vara sura på Dagens Nyheter för hen-förbudet som på Dagens Media för att ha kallat det ett hen-förbud trots att det inte alls var det, vilket klargjordes i bland annat Resumé i två artiklar (DN-profil sågar vinklingen och Inget hen-förbud på DN).
Är man lite pragmatiskt lagd blir det oundvikligt att ställa sig frågan om detta är att göra en höna av en fjäder, om spetsfyndigheten tillåts.
Det som retar mig mest är att den språkliga debatten om ett könlöst pronomen används som stötesten i den politiska debatten om jämställdhet mellan könen. Jag är helt övertygad om att jämställdhetsdebatten tappar avsevärt i trovärdighet på att blanda sig i så banala saker som användande av ett visst ord.
Personligen har jag svårt för ordet hen som substitut till ”hon eller han” eller framför allt ”den”. Det finns personer som självmant och aktivt vill bli titulerade med hen, och då ser jag inga problem med att använda det. I de fallen är det självklart för mig, och det finns fler sådana exempel. Det är även självklart för Dagens Nyheter om man läser deras hen-policy ordentligt.
Men om jag själv skriver en text och inte vill använda ett könsbundet pronomen väljer jag mycket hellre att använda de möjligheter som redan idag finns i svenska språket. Vi har gott om pronomen, fler än många andra språk, och vi har faktiskt flera könlösa pronomen också. ”Den” är ett pronomen som jag tycker går alldeles utmärkt att använda lika enkelt som hen. Motargumenten är ofta (något paradoxalt kan tyckas) att det är för könlöst, men det håller jag inte med om. Vi kan utan problem benämna ett djur med ”den” och jag tror att vi alla är överens om att djuret trots det har ett kön. Genom att använda ordet på det sättet kommer det snart inte låta märkligt alls.
Det finns också möjligheter att skriva om meningarna så att ett pronomen inte alls behövs. Omskrivningar är för övrigt mitt bästa skrivtips när man hamnar i grammatiska bekymmer. Inget problem är för stort för att det inte ska finnas en enkel väg runt.
Språkrådet beskriver möjligheterna att använda könlösa pronomen bra i sin frågelåda.
Vad tycker du om hen-debatten? Är det att göra en höna av en fjäder? Hur skriver du?