Detta inlägg har även publicerats hos Pennybridge i deras sommarbloggserie.
—————————————————————————————————————
Jag är väl inte den mest kapitalistiske person som någonsin suttit vid ett tangentbord, men hur obekvämt ordet kapitalist än klingar i vissa svenskars öron, har jag accepterat att det ändå är vad jag är.
Kapitalist.
Jag gillar att det är tillgång och efterfrågan som styr marknaden. Jag tycker att marknadens självsanerande mekanism är bra och enkel, och jag har ingenting emot att mäta framgång i att göra så nära som möjligt precis det man vill och få någon att betala för det. Den som gör precis det som den vill och får mest betalt för det måste ju ha lyckats bäst.
Jag tycker att pengar är en av mänsklighetens bästa uppfinningar. Pengar gör det möjligt för mig att göra precis vad jag vill i livet, så länge jag kan få någon att betala för det. Istället för att behöva odla potatis för att kunna byta några av dem mot en gris, för att på så sätt sätta ihop en måltid, kan jag till exempel spela hockey hela dagarna. Om jag får någon att betala för det.
Kapitalist.
Pengar skapar alltså möjligheter. Men pengar skapar naturligtvis också klyftor. Skillnader. Jag är medveten om att alla inte har fått samma möjligheter i livet som jag. Men jag är ändå kapitalist.
Förutom kapitalist är jag även företagare. Som företagare är begreppet “tjäna pengar” ständigt närvarande i min vardag. Det går helt i linje med min syn att pengar är mänsklighetens bästa uppfinning. Jag gör ju precis det jag vill och jag får andra att betala mig för det. Och lika närvarande i min vardag som “tjäna pengar” är att mäta min framgång i hur mycket jag kan få andra att betala mig för det jag gör. Så långt är jag det kapitalistiska trogen. Men det är ändå någonting som fattas mig i mitt företagande med den här synen. Att tjäna pengar och mäta mängden har länge känts lite trubbigt, lite ofullständigt och lite tunt. Jag skulle inte vilja kalla det samvete, men någonting har ändå hängt i bakhuvudet. Liksom gnagt, fast inte. Jag har bara inte riktigt kunnat sätta ord på vad.
Det var då jag först började lyssna på Petter Stordalen. Då är för kanske ett och ett halvt år sedan. Petter Stordalen har byggt upp Skandinaviens största hotellkedja, Nordic Choice Hotels. Denne norrman är komplett galen och en av de mest inspirerande och fascinerande människor jag har mött och lyssnat på. (Ibland tror jag att “komplett galen” är en nödvändig egenskap för att någon över huvud taget ska starta ett företag, så i det här fallet är det med stor beundran jag säger det.) Petter är också en genuint god människa, utifrån den uppfattning jag har fått av att lyssna på och prata med honom.
Företagandet är för Petter ett sätt att bidra till samhället. Om han bygger sitt företag ännu större och tjänar ännu mer pengar så kommer han också att betala ännu mer skatt vilket gynnar hela samhället, är hans resonemang. Jag gillar det resonemanget. Jag gillar den skandinaviska skattemodellen.
Men att bara betala skatt räcker inte för att göra gott. Det är därför inte heller de delarna av Petters resonemang som jag inspireras av allra mest. Det är i stället hans devis “att tjäna pengar är inte nog. Du måste tjäna dem på ett bra sätt.” Petter kunde sätta ord på allt det där som jag inte kunde sätta ord på. Jag förklarar det gärna med att du inte ska tjäna dina pengar på bekostnad av någonting annat. På bekostnad av naturen. Av samhället. Eller på bekostnad av dig själv?
Petter Stordalen och Nordic Choice har genom sitt miljöarbete visat att det går att både tjäna pengar och vara snäll mot naturen. På Almedalsveckan i somras ville Petter prata om ännu fler sätt att göra gott som företag, utöver att minska sin miljöpåverkan. Han hade därför bjudit in till ett seminarium om företagskultur och om mångfald på arbetsplatsen. Han sa:
“Vi i näringslivet måste diskutera inställning och vilken attityd som dominerar i arbetslivet. Till exempel måste vi ställa oss frågorna: Hur öppna är vi för olikheter? Hur klarar vi av att samarbeta kring åtgärder som ger fler möjligheter? Vilken kultur vill vi ha på vår arbetsplats?
Hos oss pratar vi om den Nordic Choiceska drömmen. I Nordic Choice ska alla få en chans. I vårt företag ska alla få möjligheter. Oavsett om du kommer från Småland eller Thailand. Om du är homo eller hetero. Är kvinna eller man. Är ung eller gammal.”
(Hämtat från petterstordalen.no)
Petter Stordalen vill att Nordic Choice “ska se förbi CV och tidigare erfarenheter” och “se personligheten, eftersom vi ska vara annorlunda”. Han vill gärna att anställningar ska ske genom öppna auditioner och talangjakter, så att alla jobbsökande ska få presentera sig själva. På de här auditionerna ska de framför allt leta efter energi, mod och entusiasm. Petter Stordalen väver också in samarbete med Arbetsförmedlingen för att få in nyanlända i arbetslivet, precis som vikten av långsiktiga investeringar som får företaget att växa till många arbetsplatser.
Allt det här engagemanget grundar sig inte i filantropi eller välgörenhet, utan helt enkelt i den enkla insikten att de här människorna behövs i Nordic Choice.
Petter vill göra gott för naturen, han vill göra gott för samhället och han vill göra gott för arbetsmarknaden. Och han vill göra det genom att utveckla sitt företag och tjäna och investera pengar. Han vill ha ett gott och hållbart företagande.
Det inspireras jag av. Kapitalisten och företagaren i mig vill ju tjäna pengar, och Petter Stordalen visar att det går att både tjäna pengar och göra gott. Jag är inte så värst filantropiskt lagd i mitt företagande, men jag vill göra gott.
Genom mitt företagande har jag möjligheten att ge andra möjligheter. Vi kan se det som en fördelningspolitik, på samma sätt som skatten. Att skapa möjligheter åt andra som de inte hade innan. Kan jag åstadkomma det genom mitt företagande så skulle jag vara väldigt glad. På så sätt kan jag dela med mig av de möjligheterna som jag har fått och skaffat mig genom livet.
Kanske kan det till och med bli ett nytt och rikare sätt för mig att mäta framgång. Det har ju känts ofullständigt att bara mäta framgång i mängden pengar jag får betalt för att göra det jag vill. Istället kan jag mäta mängden möjligheter jag ger till andra genom att göra det jag vill.
Att ge andra möjligheter tror jag är hållbart företagande. Och hållbart företagande borde alla företagare vilja hålla på med. För, som avslutning, som Petter Stordalen ofta säger:
“Det som är bra för samhället är bra för företaget” och“There is no business on a dead planet”.